nachdenklich

Har jag alltid varit mer mogen som det kallas än andra i min ålder eller har jag bara försökt distansera mig? Arton år och känner mig som ett barn. Ett barn som vuxit ur sina föräldrar och allt vad det innebär. Om ett år: nitton år, tagit studenten, säkerligen massa framtidspanikångest, om inte frisk så i alla fall en lång bit på vägen, skiträdd och skitpepp och planerar och ställer in och köper en biljett och hej svejs. Hoppas jag. Jag kan verkligen inte förstå HUR jag ska klara av ett enda prov till, eller rapport- och uppsatsskrivning och muntlig redovisning och skitsnack och dåliga lärare och dumma klasskamrater.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0