Önskar att jag kunde skriva mer om saker som typ vilka episka klubbnätter man haft i Berlin och hur man pratade med främlingar och hade det bra med vänner och hur bakis man är och hur man ska gå ner och köpa en halloumirulle och lära känna killarna som jobbar där så gott det går på några minuter och knagglig tyska. 

 

Men

 

så är det inte.

 

Berlin stämmer. Där är jag.

 

Men jag är så off. Jag har varit så off sedan jag kom hit. Jag vet inte om jag faktiskt vill göra de sakerna, eller om jag bara önskar att jag ville göra de sakerna, för att det hör till den här staden. Man kan ju inte flytta till Berlin och helt plötsligt bli nykter innesittare liksom.

 

Mest tror jag att jag inte vill uppleva saker för att jag känner mig otillräcklig. Jag tänker på framtida resor och utekvällar och hur jävla kul det ska bli att dansa på festivaler. Tänker, då kommer jag duga och förtjäna det. Då kommer jag vara smal. Inte så miserabel.

 

För ett år sedan festade jag för att ha kul, men också för att glömma för en stund. Kunde dansa utan att bry mig om eventuella människor som kunde se.

 

Nu känns det jobbigt att gå genom en bar. Dessutom är jag ganska ensam. Jag har vänner, men jag känner inte att jag har hittat min klick. Helst en grupp som man inte alltid känner att min vill ändra på, för att de säger saker som är helt fel. Rasistiska kommentarer. Sexistiska skämt. Det känns som att jag har nöjt mig med några människor här bara för att inte vara ensam, men egentligen är jag kanske hellre ensam än är med människor som jag egentligen inte trivs med. Saknar att ha ett tryggt gäng som kan få en att slappna av.