Att skriva om "svensk politik och förvaltning" på sitt kanske sista riktiga sommarlov är inte det mest underhållande jag kan komma på. Inte heller tysk grammatik, men det känns lite mer relevant för min framtid. Vill bara ägna nätterna åt tv-serier, morgnarna åt att sova och helgerna åt att konsumera alkohol, och att sova ännu mer. Detta har ännu inte lyckats kombineras med nämnda studier på ett bra sätt. I alla fall inte ännu.

 

 

(Det som känns mest lockande är tv-serierna).

 

friedrichshain som jag aldrig kommer kunna uttala man alltid älska.

Jag har läst tyska i två terminer. Jag hoppade upp en nivå för att den första var för enkel. Utan att ljuga var jag bäst i första gruppen, och trots att jag bara läst andra steget i någon vecka fick jag bästa resultatet av alla i den andra gruppen också. Läraren säger att jag kan. Högsta betyg rakt igenom. Läser på egen hand på några veckor istället för att göra det på två terminer med en lärare och grupp till hjälp. Ändå blir jag så jävla osäker. Så fort jag ska sätta mig och skriva en text eller förbereda en muntlig redovisning på tyska känns det omöjligt. Jag är värdelös på grammatik. I alla språk. Men trots kasus och verb med omljud och imperfekt kanske jag faktiskt kan. Men eftersom jag inte tror på mig själv på riktigt så ger jag upp. Och det är så jävla värdelöst att ha dåligt självförtroende. Har i ungefär sju år velat flytta till Berlin men min jävla rädsla och osäkerhet kanske sätter stopp. Rädd att inte ta mig fram med språket, rädd att inte träffa någon, rädd att misslyckas. Men. Nu har jag faktiskt bestämt mig. Om ett år ska jag dit. Ensam. Och jag har nog aldrig längtat efter att ta studenten såhär mycket.

 

 

Sista veckan och bästa sällskapet adderat med solsken i en vallgrav och stor stereo. Sju timmar senare var fötterna kalla efter barfotadans i det fuktiga gräset. Som de esteter vi är blev det skönsång och väldigt mycket dansande, något som fångades på bild av flertalet turister. Allt från balett till bollywood till turkisk folkdans. Däckade någon gång på morgonen och tog bussen hem och åt havregrynsgröt några timmar senare. Gillar dem så himla mycket.

Lyssnar på melankolisk musik, fryser, mår illa, snäppet till migrän, trött som fan. För lite mat.
Imorgon väljer jag bort en skrikande väckarklocka sex trettio och betygssamtal för antagligen tråkig men skön dag hemma.

Har kämpat med mina chaîner sedan första balettlektionen. Idag, sista lektionen efter två terminer, klarade jag dem. Ah oui.

Det är juni. För guds skull. Månaden av för mycket känslor, sentimentalitet och kanske någon slags depression också. Är det kanske för att man väntat så länge, och förväntningarna varit så höga? Sommaren brukar aldrig bli som man tänkt sig. Eller är det för att kvällarna är varma och ljusa, och man känner att det är nu Sverige vaknar till liv? Samtidigt som man själv är fast på samma ställe, i samma sits. Man hänger inte med i utvecklingen. Och efter månader av någon slags mental passivitet, med en känsla av tomhet (eller inga känslor alls), så kommer plötsligt känslorna pang bom crash och det blir lite för mycket att känna så stark glädje och sorg samtidigt när man inte kännt någotdera på så himla himla länge.
Jag ska vakna 06:29 imorgon och jag vet att jag borde sova. Det går inte. Är inte van vid att känna såhär mycket.
På något sätt är jag glad, samtidigt som jag inte känner några förhoppningar inför framtiden.

Om en vecka är det vår första dag i Berlin. Det ser jag fram emot. Faktiskt. Älskade älskade Berlin.

Röda naglar bruna fakeben nyklippt raklugg. Önskar att jag var bra på att spela tv-spel. Vill spela tv-spel.

Tror att jag förstod en sak idag förresten. Om min framtid.

Jag ska åka till Frankrike. Några månader.
Sen flytta till Berlin.
Eller tvärtom.

Scheissegal. Berlin-någonstans i Frankrike eller någonstans i Frankrike - Berlin.

Så.

Ha.

Jag gillar inte att läsa böcker där det känns som att handlingen skulle kunna komma från mitt eget huvud. Där meningarna skulle kunna vara mina egna, där orden är som tagna från mitt inre. Föraktar jag mig själv så mycket?